Nej, ni behöver inte vara oroliga, ingen har sågat sig eller trasat sönder sina händer i fräsen.
Men idag gick hon hem, utan sin Sliparebacken-tröja och för sista gången (jaja, inte riktigt sista, vi ses igen redan nästa vecka på Jespers studentfest!).
Alexandra har idag gjort sin sista dag hos oss, vilket är otroligt tråkigt. Men andra uppgifter kallade och det blir ett byte av yrkesbana och dags för skolbänken igen.
Alexandra har alla de egenskaper jag söker i en duktig möbelsnickare. Ambitiös, noggrann, ansvarstagande, ödmjuk och organiserad (mycket organiserad!). Samma egenskaper som kommer att hjälpa dig på vägen var du än ska Alex!
De tre åren på Sliparebacken har gått otroligt fort. Du har utvecklats enormt som snickare. Du kom som gesäll från Capellagården, som en lagspelare, idéspruta, do-er och en otroligt varm människa! Du lämnade med alla dessa egenskaper men också som en möbelsnickare. Inte en färdig möbelsnickare, det blir vi nog aldrig, men som en väldigt duktig en.
Samtidigt som detta är väldigt tråkigt är jag också väldigt stolt. Att du skulle sluta och byta bana har jag vetat i ett halvår. Det berättade du redan innan du hade kommit in på din utbildning – så att vi andra skulle kunna planera och hitta en ersättare till dig. Förutom att det skvallrar om din starka personliga integritet så belyser det också en företagskultur som jag är mycket stolt över. Sen är det en annan sak att du inte är ersättningsbar. Din och Jespers nivå och inställning har lagt tröskeln mycket högt för att hitta framtida kollegor…
Jag applåderar också ditt tänk kring att verkligen fundera på om man gör helt rätt saker här i livet. Jag har själv bytt bana mer än en gång innan jag hittade rätt och har förmånen att får längta till jobbet på söndag kväll – det är svårslaget. Skulle du trots allt ångra dig är du alltid välkommen tillbaka!
Världens största lycka till Alexandra!
Lämna ett svar