En kronologi.
Det går fort nu!
Men vi tar det från början….(men om du inte orkar läsa allt så scrolla längst ner till summeringen)
Våren 2017 började Jesper hos oss. Först som extrahjälp över ett påsklov. Han gick i 8:an och hade precis fyllt 15. Jesper visade snabbt potential (och så kunde han namnen på nästan alla snickerimaskinerna – dock på engelska efter att ha lärt sig på YouTube!) och jag gav honom chansen att komma på sommarlovet också. Att han var intresserad var helt klart. Jag funderade dock över hur uthållig han var.
Det blev ett test…
Över sommaren (egentligen hela första halvåret) rörde han nästan inte en enda bräda. Förvisso snackade vi mycket snickeri på frukost och lunch men i övrigt jobbade han med att bära, släpa, städa, stapla ved, måla, klippa gräs, rensa ogräs och hantlanga i allmänhet. Jesper klarade provet utmärkt. Han lärde sig fort, var ambitiös och ansvarsfull i allt han gjorde och han slarvade inte. Allt jag sa och visade tog han omedelbart till sig. Sen dess har han varit hos oss som lärling på kvällar, helger och lov.
2018, när Jesper gick i 9an, så lovade jag honom ett heltidsjobb hos oss när han var färdig i gymnasiet. Sen följde jag med honom på öppet hus och spanade in gymnasieskolor. Valet föll på finsnickeriprogrammet på Rönnowska skolan i Helsingborg. Förvisso lång daglig pendling jämfört med alternativ i Malmö men vi båda fick ett gott intryck av skolan och Jesper var såklart inriktad på att hitta ett ställe där han kunde lära sig så mycket som möjligt.
I samband med valet av skola så skojade jag med Jesper och föreslog att han istället skulle hoppa av studierna och jobba på heltid….det visade sig att han redan (fast en aning mer allvarligt än mig…) hade funderat på detta men att hans mamma hade förbjudit det;)
Att gå i gymnasiet var ganska blandat. Kul såklart att snickra, men med grov dyslexi är skolarbetet alltid tufft. Men Jesper kämpade på. Tentade snabbt av all matten och sen kunde han snickra på de timmarna också. På kvällar och helger tragglades det med läxorna. Han var välkommen att jobba på snickeriet så mycket han ville – men bara efter det att läxorna var avklarade! En dag per helg brukade det bli.
Det var såklart en enorm fördel att redan ha jobbat på snickeri när han började utbildningen. Snart kom även de äldre eleverna och fick hjälp eller råd av honom.
På min inrådan spenderades den första praktikperioden hos en byggfirma, en långvarig kund till oss. Jag ville att Jesper skulle träna på deras typ av tänk och också skaffa sig en förståelse för vad det är våra kunder behöver. Det gick utmärkt, han lärde sig mycket men de drog också nytta av vad han kunde – så numera har de full koll på hur man slipar sina stämjärn!.
Den andra praktiken blev hos ett möbelsnickeri i närheten. Efter praktiken var snickaren förbi på en kopp kaffe och berättade dels hur nöjd han var med Jespers insats, men också om hur han själv hade lärt sig av Jesper.
Den sista praktikperioden sammanföll med Coronan i höstas. Då skulle gymnasieskolorna stänga och undervisning ske hemifrån. Efter samråd med Jespers lärare blev dock lösningen att Jesper istället tar praktiken hos oss och fortsätter så länge de inte får vara i skolan.
Efterhand mildrades restriktionerna och de praktiska programmen var välkomna tillbaka till skolan. Men hans lärare konstaterade när jag pratade med henne att ”det är inget vidare att sitta så länge på kollektivtrafiken varje dag och dessutom lär han sig mer på jobbet än i skolan”. Summan av kardemumman blev att han fortsatte hos oss hela våren också.
Han hade två lektioner på distans varje vecka. Då slog han av vertikalfräsen, satte sig i snickeriets fikarum och körde en snabb skype-session med sin lärare. Eftersom prov och inlämningsuppgifter alltid (trots en hel del tandgnisslan) var avklarade i tid så gick lektionerna fort och vertikalfräsen kunde snabbt startas igen.
Som vi alla vet kom Coronan våren 2020. Det var såklart oroande på flera plan. Från ett företagsperspektiv handlade det om funderingar kring hur marknaden skulle utvecklas. Jag, Alexandra och Jesper tog tidigt ett möte för att diskutera och fundera kring våra styrkor/svagheter och vad det fanns för risker med utvecklingen. Jag bad dem att fundera över hur vi skulle kunna tackla en plötslig och kraftig nedgång i efterfrågan (att det i stället skulle bli en kraftig nedgång i utbudet av råvaror var vi inte beredda på).
Jespers tankar kring det hela är en utmärkt reflektion av hans inställning till att snickra och till Sliparebacken. Han hade koll på att han, som bodde hos sina föräldrar och inte hade något huslån att betala på, låg sämst till om vi skulle vara tvungna att säga upp någon.
Det visste han bland annat för att jag hade sagt det till honom. Till det svarade han att ”Om vi inte har råd att betala lön till mig så vill jag komma och jobba ändå för jag lär mig så mycket, och sen kan jag få lön igen när det går bättre”. En tanke som är så otroligt stark i en 18-åring att jag bli rörd ännu idag när jag tänker på det (för övrigt var Alexandra precis lika stark i frågan). Som tur var hade vi då som nu massor att göra och har varken behövt säga upp någon eller låta chefen jobba utan lön (som var det allra första alternativet).
2021. För tre veckor sedan tog Jesper studenten. Det blev som jag hade lovat och på måndagen slutade han som lärling och började som heltidsanställd möbelsnickare. Med enormt mycket kvar att lära, men han har också kommit en bra bit på vägen.
Jag har alltid ställt höga krav på Jesper. Efterhand som han har uppnått de mål som vi har satt upp så har vi antingen satt nya eller skruvat upp förväntningarna på de tidigare. På senare tid har målen handlat mycket om övergripande tänk samt planering av egna jobb, som såklart är en helt annan sak än att bara förstå trä och ha ett bra handlag med maskiner och verktyg.
Men, långt innan jag hade tänkt att det var dags, hamnade Jesper i den djupa änden av bassängen. I måndags var jag för sjuk för att komma till jobbet. Feber och misstänkt Covid-19. Blev provtagning samma dag och sen väntan på svar. Under tiden gick jag igenom veckans jobb med Jesper på telefon.
Men det räckte inte med att han skulle veta tillräckligt för att sköta sig själv….nej nu var han helt plötsligt arbetsledare för en helt grön 16-årig sommarjobbare samt två praktikanter från TAU i Malmö, båda 30 år äldre än honom…
Det visade sig att jag inte hade Covid-19, men fick ändå hålla mig hemma i tre dagar. Under tiden skötte Jesper verksamheten på ett väldigt bra sätt. Han ledde och fördelade arbetet, väl medveten om att varken praktikanter eller sommarjobbare fick köra maskiner eller göra andra potentiellt farliga arbetsuppgifter. Jag hade fullt förtroende för hans snickrande, men i veckan har han också visat hur han var uppgiften vuxen även på andra områden.
Igår var jag tillbaka på snickeriet igen. Då skickade jag ut Jesper med Praktikant-Viola för att leverera och montera ett gäng nytillverkade ytterbågar till befintliga 2+1 fönster. Jobbet var på fast pris så att det skulle ta Jesper och Viola längre tid än vad det hade gjort om vi var två snickare och ingen praktikant var inget problem. Resultatet var det enda som spelade roll..
Kunden är förvisso väldigt trevlig, men också krävande och nyfiken. Jag förvarande Jesper och Viola om att han förmodligen kommer att hänga med när de jobbar och ställa mycket frågor. Planen var dock busenkel – frågar kunden om något som Jesper inte är 100% säker på så är det bara att erkänna det och ringa mig så löser vi det antingen per telefon eller så kommer jag ut om det behövs.
Jag ringde också kunden och berättade att Jesper med en praktikant var på väg ut. Jesper hade han träffat när vi var och passade in bågarna innan målning och glasning. Kunden frågade dock för säkerhets skull om de hade tillräcklig kunskap. Det lovade jag att de hade.
Arbete flöt fint och de var snart tillbaka. På kvällen pratade jag med kunden som bara hade lovord, dels avseende bågarna och arbetet i sin helhet men också för att Jesper hade svarat på diverse frågor och naturligtvis för att de hade varit så trevliga och rejäla..
Mycket text och många lovord. Välförtjänta. Precis som den semester Jesper gick på idag. Sitt livs första riktiga semester. I detta nu, när jag skriver detta, sitter han med största sannolikhet i badtunnan med en öl, så väl förunnat! Förhoppningsvis är han lika nöjd med de senaste fyra årens insatser som jag är!
Summering för dig som scrollade ner (detta är ett, ej ordagrant återgivet, utdrag från talet jag höll på hans student):
Jesper. Jag gav dig chansen – men det var tack var ditt slit och din inställning du kunde ta den! Jag kan lära dig att snickra, svetsa och backa med släp. Det är faktiskt vad jag gör just nu. Men jag kan inte lära dig att jobba eller att ha passion för snickeri – det är helt från dig själv och det är vad som kommer att göra dig till en fantastisk snickare!
Lämna ett svar