Häromdagen fick vi frågan om vi ville ta in en praktikant från en yrkesskola i Nederländerna. Såklart hoppade jag på det.
Vi har haft 36 praktikanter, från 11 skolor och 4 länder. De har haft väldigt spridda nivåer. Någon hade redan gjort sitt gesällprov med 5,0 i betyg, andra hade inte ens en dag på snickeriskola bakom sig. Åldersspannet har varit från ca 17-60 år. Några kom tillbaka flera gånger. Några fick sen sommarjobb hos oss, andra fortsatte som lärlingar.
Några av dem driver egna snickerier idag. Ytterligare ett gäng är anställda möbelsnickare. Ytterligare några arbetar inom närbesläktade yrken. En driver ett snickeri-museum.
De har haft det tufft. Inte nog med att slita bära och släpa. De har också tvingats tänka kring, analysera och motivera sitt snickrande. De har blivit skitiga, fysiskt trötta och mentalt utmattade. Men jag tror att de allra flesta har också lärt sig en massa.
Jag anser att det är otroligt viktigt för tillväxten i yrket att det finns vettig praktikplatser. Det kan vara ett utmärkt komplement till att gå i skolan. Ska vi kunna hitta skickliga möbelsnickare i framtiden måste vi vara en del av att hjälpa till och utbilda dem idag.
Fast våra bevekelsegrunder är också lite egoistiska. För att ha praktikanter innebär också en möjlighet för oss att lära oss massor. Att visa, förklara och diskutera gör underverk för ens egen förståelse och i förlängningen skicklighet. Att lyssna till andras idéer och tankar, ofta från ett helt annat håll än ens egna är alltid nyttigt. Förutom det får vi också tips om metoder och tekniker som de har fått lära sig av sina lärare i skolan.
Lämna ett svar