“Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne.”
Astrid Lindgren, Svenska Dagbladet 28/9 1970
Vad är vansinne?
Den postmoderne respondenten skulle troligtvis säga att det beror på vem man frågar, men utbroderat i en så lång harrang av ord att själva svaret snart skulle ha drunknat eller sköljts ur till just ingenting.
Själv tror jag att ganska många skulle säga att åtminstone ett exempel på vansinne vore att sortera hundratusentals skruvar, muttrar och beslag i tusentals olika plastaskar och sen märka upp allting med hundratals meter dymo-remsor.
Vansinnigt både för att det skulle ta flera dagars ansträngning, men också utifrån att de stackars snickare som händelsevis skulle kunna tänka sig att utföra just detta troligtvis hade kunnat spendera sin tid väldigt mycket per produktivt.
Men för min del så började det nya året med en insikt. Antingen så går vi igenom och organiserar, sorterar upp och märker alla skruv som inte är i ordning (de vi använder mest frekvent har varit i ordning och uppmärkta i massor av år) eller så kastar vi alltihop.
Att ha en massa saker men att inte snabbt kunna hitta dem är i mina ögon otvetydigt ett starkt tecken på ett blodrött vansinne. Finns ju knappt något värre.
Lösningen blev en kompromiss. En hel del kastades. Sen började den stora sorteringen. Väldigt många skruvar visade det sig. Men nu hittar vi bland dem, snabbt och lätt.
Detta projekt drevs som kan utläsas ovan främst av vansinne. Men det var också en del i våra strävanden mot att effektivisera vårt snickrande. Eller i detta fallet att hitta rätt saker vi behöver när vi snickrar. För allt som är enkelt och rutin måste gå fort så att vi kan spendera tiden på de svåra sakerna. Att ha full koll på var allting finns ökar flytet i vårt arbete och spar energin till där den behövs bäst.
Lämna ett svar