Förutom Christina, vår nuvarande lärling, har vi haft tre lärlingar. Av dem har en (Jesper) fullföljt sin lärlingstid och är anställd idag. Kraven och förväntningarna på våra lärlingar är väldigt höga.
När jag övervägde att ta in vår första lärling för knappt 7 år sedan talade jag med läraren på en, numera nerlagd, finsnickeriskola. Jag berättade om Sliparebacken, vad vi gjorde och hur vi resonerade. Att tanken med att ta in en lärling var att lära upp en framtida anställd. Samtidigt var jag tydlig med att vi vart ett litet snickeri där man var tvungen att göra vad som behövdes för att sköta den dagliga driften, oavsett om det innebar att klippa gräset eller dammsuga golvet. Även om det inte på något vis fungerar att ha anställda som efter lärlingstiden bara kan sopa golvet så är det här en självklar del av lärlingstiden. Läraren trodde att det nog skulle finnas några intresserade elever och lovade att återkomma.
Jag hörde dock aldrig något, ringde tillbaka några veckor senare och fick då kort reda på att det inte fanns några elever som sökte lärlingsplats längre. Lite märkligt men men.
Drygt ett år senare kom jag i ett annat sammanhang att prata med en annan lärare på skolan. Jag berättade om den märkliga svängningen kring lärlingar och han berättade då att läraren jag pratade med hade blivit rädd att Sliparebacken var ett oseriöst företag och att vi verkade söka en vaktmästare…
Snabbspola till nutid. När jag och Christina går igenom lärlingsprogrammet med ansvarig på hennes skola säger jag ungefär samma sak – att vårt fokus handlar om att ta lära upp en framtida anställd och att se till att Christina kan skaffa sig de färdigheter som behövs hos en möbelsnickare i ett litet snickeri som vårt. Från högt till lågt.
I kursplanerna stod det att man kunde avsluta lärlingstiden med ett gesällprov. En fantastiskt trevlig uppgift med stora utmaningar. Men samtidigt en uppgift som lämpar sig bättre för den som har gått en utbildning på en skola. Många utbildningar innebär en serie övningar som alla mer eller mindre syftar till att förbereda eleverna för sitt gesällprov ett par år längre fram. Fantastiskt och underbart. Jag hade själv gärna gått den vägen. Samtidigt är det ganska långt ifrån verkligheten på Sliparebacken. Här är oftast de viktigaste egenskaperna de som man inte ens får betyg på i skolan. Gesällprov är såklart fantastiskt, men snarare något den som vill kan utföra längre fram, det är inte i fokus för att bli anställningsbar.
Det synsättet fanns det full förståelse för. Sen dess har Christina skrivit veckorapporter med massvis av snickrande, teorifrukostar, snickar- och företagstänk, ytbehandling, handverktyg, maskiner, kunskap om trä och så vidare. Men också med gräsklippning, snöskottande, dammsugning och allmänt slit. För det är så det fungerar här.
Vad som händer på bilden? Jag och Christina lagar grusvägen utanför snickeriet. Det behövdes så vi gjorde det. Sen har vi hyvlat. Gått igenom fräsning för fönstergångjärn. Varit på kundbesök på universitetet. Haft glass-fika. Lyft ut en puts med lastmaskinen. Sen var den dagen slut.
Lämna ett svar