Ni som följer oss här vet att vi har haft många praktikanter från TAU Learning i Malmö. De har finsnickeri både som gymnasieutbildning och vuxenutbildning. Där har tex både Alexandra och Christina gått innan de började hos oss. På TAU gick också Oliver som praktiserade hos oss under hösten.
Men istället för att påbörja sin sista termin i trean på gymnasiet fick Oliver och hans kursare reda på att skolinspektionen beslutat att stänga skolan. Igår morse kom dessutom besked att överklagan inte hade varit framgångsrik.
Vi hade väldigt goda erfarenheter av Oliver när han var hos oss på praktik och vi var nog dessutom lite beredda på att överklagan inte skulle vinna gehör. Följaktligen hade vi förberett lite för att han skulle kunna fortsätta praktisera hos oss. Vi har dessutom kontakter på Malmö Lärlingscenter och med lite snabba ryck så skrevs kontrakt om praktik med dem i går vid lunchtid, sen hade vi ett snack med Oliver samma eftermiddag och i morse började han hos oss. Här kommer han att vara tre dagar i veckan och de andra två läser han svenska, matte, engelska osv på Malmö Lärlingscenter.
Förutom att hamna i arbetslivet och snickra till våra kunder har jag också goda förhoppningar om att Oliver ska kunna färdigställa sitt påbörjade examensarbete (bilder kommer!). Däremot får vi hitta någon annan lösning för hans cnc-kurs….
När jag pratade med Oliver inför uppstarten igår var han lite kluven. Självklart glad över att få komma till oss, han trivdes sist och han lärde sig mycket. Dock tyckte han att det var lite jobbigt att vi hade fixat och donat för att han skulle kunna komma – nu kände han en stor press att han måste göra ett så väldigt bra arbete för att kunna återgälda detta.
Kring det tänket finns det såklart mycket att reflektera kring.
Dels tänker jag instinktivt vilken min roll är. Förutom att vara möbelsnickare är jag de andras stöd och guide. Mitt mål är att få alla hos oss att få gjort så mycket bra snickeri som möjligt. Att hjälpa att staka ut kursen eller ge några tips på vägen. Det måste inte vara en massa curlande utan kan ske i den form som fungerar bäst för situationen och individen. När jag tänker med den hatten är mitt svar till honom enkelt:
– Jag vet vem du är och vad du kan, det är därför vi tog in dig. Gör ditt allra bästa hela tiden, det kommer att räcka. Hamnar du snett eller behöver hjälp så hjälper jag och vi alla dig och det kommer att bli bra. Du kommer aldrig att få någon överraskande kritik från mig. Hjälp och korrigering av kurs kommer såklart att behövas, för dig som för oss alla, och det kommer du att få.
Med en annan hatt på funderar jag kring styrkan i att komma in i en organisation med Olivers inställning. Att vara så ödmjuk att man är fundersam kring om man kommer att prestera tillräckligt bra – trots att man är lärling och insatserna man gör bör vägas mot vad man kostar….dvs 0. När denna tanke sträcker sig så långt att man tycker att det känns jobbigt pga prestationsångest har den gått för långt, och det sa jag till Oliver.
Men samtidigt är min uppfattning att många, snickare och andra, hade lyckats mycket bättre med vad de gör om de hade haft lite mer av det tänket med sig. En vilja av att, även om man kostar 0 kr, se till att man verkligen kan leverera och leva upp till andras förväntningar.
En tredje reflektion är den om ungdomarna av idag. Alldeles för ofta hör jag om hur de inte kan, inte vill, inte vet. Och det stämmer såklart i en massa fall. Alldeles säkert stämmer det mer idag än på 1100-talet när en mun som åt men inte arbetade för de allra flesta familjer var en katastrof. Men för massor av ungdomar idag stämmer det inte alls. Bara här på vår sida har ni kunnat läsa om en lång rad av väldigt taggade och drivna ungdomar som både vill arbeta, lära sig och göra sitt bästa. Såvitt jag kan bedöma är de inte ett dugg sämre än några tidigare generationer.
Det här kommer att bli väldigt bra Oliver, varmt välkommen!
Lämna ett svar