Vi pratar mest med varandra. Om allt, ingenting och massor om snickeri såklart.
Det finns många anledningar till att vi talar mer än skriver. Att vi jobbar nära varandra är såklart den viktigaste. Men att arbetsstyrkan dessutom består främst av dyslektiker och dansklektiker gör också att det talade ordet oftast är både snabbare och enklare.
Men ibland blir det skrift. Ibland mer informativt. Ibland bara ett värmande ord på vägen, ofta något som syns när man har krupit längst in vid en maskin och hittar en dammig yta:)
Ni får gissa vem som har skrivit vad!
Lämna ett svar